I följande kapitel beskrivs de väsentliga stegen för att utarbeta en plan för hållbara lokala transporter. Det första kapitlet handlar om ansvar och organisering och förklarar hur det för en lyckad planeringsprocess krävs politiskt engagemang och stöd samt en klar ansvarsfördelning och väldefinierade arbetsmetoder.

De följande fyra kapitlen, "samordnat policyarbete", ”samarbete med berörda aktörer ", "jämställdhet och likvärdig behandling" och "kapacitetsuppbyggnad", lägger fram planeringsprinciper som är nödvändiga i alla aspekter av planeringen och genomförandet av ett hållbart lokalt transportsystem.

De sista fyra kapitlen speglar de övriga väsentliga delarna av själva planeringsprocessen: "tillämpningsområde och definition", "analys av utgångsläget", "stadens vision" och "finansiering". Dessa element lägger grunden till en lyckad HLTP-process; utan dem misslyckas både planeringen och själva genomförandet av planen.

Varför
Att göra transportsystemet i en stad hållbart är en utmanande och tidskrävande process som kräver ett systematiskt planeringsarbete och en kontinuerlig styrning. Den kräver samarbete och samordning mellan stadens administrativa avdelningar; avdelningar som antingen påverkar eller själva påverkas av hur transporterna utvecklas. Detta gäller inte bara självklara avdelningar som t.ex. transportplanering och stadsplanering, utan även miljö-, ekonomi- och sociala förvaltningar. För att arbetet med att göra de lokala transporterna hållbara ska lyckas måste det finnas en klar organisatorisk struktur och ansvarsfördelning.


Hur
Börja planeringsarbetet med att utse en samordnare. Samordnaren måste ha tillräckligt med tid, auktoritet och kontroll över resurserna för att kunna styra den tvärsektoriella arbetsgruppen genom HLTP-processen. Den tvärsektoriella arbetsgruppen ska bestå av företrädare från nyckelavdelningar/förvaltningar inom den kommunala administrationen: transportplanering, stadsplanering, fastighets-, social-, utbildnings-, ekonomi-, miljöförvaltningar, avdelningar/enheter för hållbar utveckling, osv. Centrala utomstående parter som t.ex. regionala myndigheter och grannkommuner kan kallas till speciella möten med arbetsgruppen. Det är också bra att utse en ansvarig avdelningschef eller liknande med ansvar för den politiska förankringen och de administrativa, finansiella och tekniska aspekterna inom planeringsarbetet.

Det är ytterst viktigt att det finns ett politiskt stöd för planeringsarbetet. Idealet är att initiativet till ett hållbart lokalt transportsystem kommer från den politiska ledningen. Om inte så är fallet är det bra att utse en politisk ansvarig person för planeringsarbetet. Denna person ska delta i styrningen av planeringsarbetet, följa att uppställda åtgärder genomförs och mål uppnås och följa den tvärsektoriella arbetsgruppens arbete på nära håll.

En arbetsplan är det viktigaste dokumentet i hela planeringsprocessen. Den ska innehålla åtminstone följande: en budget för planeringsprocessen, en plan för samarbetet mellan berörda aktörer, en kommunikationsplan, en plan för hur forskningsrön och information ska samlas in utifrån analysen av utgångsläget, nyckeldatum, en tidsplan för möten samt ett utkast av hur roller och ansvar ska fördelas.

Det tväradministrativa samarbetet måste förbättras om man vill få till stånd en lyckad planeringsprocess och verkställa planens åtgärder. Den tvärsektoriella arbetsgruppen är inte bara den springande punkten för ett förbättrat tväradministrativt samarbete utan också en mekanism som är nödvändig för att säkerställa att samarbetet fortsätter.

Checklista
Grundläggande element som behövs för att påbörja processen och starta en tvärsektoriell arbetsgrupp:

• Ett politiskt mandat och politiskt stöd för planeringsarbetet
• En politisk representant för planeringsarbetet som deltar aktivt i processen
• En samordnare som är ansvarig för planeringsarbetet och har resurser att organisera det
• Representanter från nyckelavdelningar deltar regelbundet i arbetsgruppens möten och verksamhet och har befogenheter att fatta beslut
• Den tvärsektoriella arbetsgruppens arbetsplan innehåller detaljerade beskrivningar av budget, åtgärder, mål och ansvar

Varför
Ett hållbart lokalt transportsystem är mycket mer än ett system där transporterna styrs enligt hållbarhetsprincipen. Det kräver samordnade insatser över en mängd strategiområden så att markanvändningen och den fysiska planeringen stödjer och främjar ett effektivt transportsystem; det måste finnas en effektiv kontroll över transporternas miljömässiga, ekonomiska och sociala konsekvenser samt en gemensam förståelse för olika transportslags hälso- och säkerhetskonsekvenser; transportplaneringen måste integreras med strategier för hållbar utveckling; och man måste undervisa och öka medvetenheten. En dålig samordning mellan strategier, administrativa avdelningar och utomstående organisationer har lett till väsentliga brister i transportplaneringen i många städer. En av de största utmaningarna i planeringsprocessen är att lösa detta problem.


Hur
Med samordning av policies syftar man till att säkerställa att olika strategidokument och strategier på stadsnivå samt på regional och nationell nivå blir samordnade och enhetliga. Detta kräver ett formaliserat samarbete mellan olika kommunala avdelningar och andra relevanta aktörer. I bästa fall är strategierna inom olika administrativa områden fullt kompatibla och stämmer överens med målen för ett hållbart lokalt transportsystem. Strategier som är motstridiga med dessa mål eller förhindrar att de uppnås måste identifieras, diskuteras och till och med ändras.

Planen för hållbara lokala transporter bör koppla ihop alla transportslag och strategisektorer som påverkar eller påverkas av trafiken inom det geografiska område som planen omfattar. Detta innefattar nationella och regionala planer, andra relevanta planer på stadsnivå, planer/strategier som tillhör transportföretag och leverantörer och sist, men inte minst, grannkommuner. Den hållbara lokala transportplaneringen bör säkerställa att de mål som ställs upp i fråga om transporter och mobilitet är integrerade med stadens övergripande planering och med mål inom andra sektorer, i synnerhet markanvändningsplaner och fysiska planer, men också planer för miljö, social integration, ekonomisk utveckling, säkerhet, hälsa, utbildning och IT.

Inom en kommunal organisation kan de olika avdelningarnas policies och procedurer i vissa fall vara i konflikt med andra avdelningars mål eller målen för hållbara lokala transporter. Ett första steg mot en samordnad policyär att identifiera alla befintliga kommunala, regionala och nationella policies, mål, procedurer och bestämmelser inom de olika avdelningarna som påverkar eller påverkas av lokala transporterna. Ett bra sätt att arbeta mot en mer samordnad policy är att kartlägga och analysera alla befintliga planer (strategier, etc.) som har med transporter att göra. Det är viktigt att peka ut eventuella motstridigheter i planerna och policies för de ansvariga avdelningarna och myndigheterna. Vidare måste stadens policies samordnas med regionala och nationella policies och mål. Det behövs ett system som kontrollerar hur och huruvida den planeringen och övriga strategibesluten kommer att vara i konflikt med varandra.

Planer som utarbetats av icke-statliga organisationer, skolor, lokala samfund och företag bör alla tas med i kartläggningsprocessen. En ingående diskussion och efterforskning måste bedrivas tillsammans med relevanta regionala eller nationella aktörer för att ta med deras policies, planer och förfarandesätt i kartläggningsprocessen.

Nästa steg är att gå igenom och kontrollera målsättningarna och de uppställda målen (t.ex. minskad mängd resor, stöd till icke-motoriserade transportsätt, stöd till energieffektiva transporter, sänkta utsläpp, ett rättvist transportsystem med god tillgänglighet för alla invånargrupper, rena och effektiva godstransporter) i de dokument som identifierats, och jämföra dem mot målen för hållbara lokala transporter. Kontrollera om de stödjer eller strider mot målen i det lokala planen för hållbara lokala transporter. Bestäm sedan vilka åtgärder som behövs för att ändra eller påverka de motstridiga målen, och sammanställ åtgärderna i en åtgärdsplan som även beskriver förhållandet mellan planen för hållbara lokala transporter och de andra strategidokumenten. Uppmana alla relevanta aktörer och intressenter att diskutera de konflikter som identifierats i åtgärdsplanen. Försök komma överens om vilka ändringar som ska göras i planerna och strategierna, vem som ska genomföra ändringarna och när de ska göras.

Till följd av ändringarna slutar de befintliga policies och planer att strida mot målen för hållbara lokala transporter och börja istället stödja dem. Det kan ta tid innan ändringarna syns, men de bör ha den politiska ledningens stöd.


Checklista
• Policies och regler som påverkar transporterna identifieras och sammanställs
• Policierna och reglerna analyseras för att se vad som strider mot och vad som stödjer en hållbar lokal transportplanering
• Policies och regler som är i konflikt med målen för en hållbar lokal transportplanering sammanställs
• De olika politiska strategierna har satts i klar prioriterings ordning
• Mål som strider mot en hållbar lokal transportplanering pekas ut för ansvariga beslutsfattare
• Regler och policies som strider mot en hållbar lokal transportplanering ändras
• Regionala och nationella mål som påverkas av de lokala transporterna identifieras
• Regionala och nationella regler som påverkar lokala transportfrågor identifieras
• Regionala och nationella regler som är i konflikt med målen för en hållbar lokal transportplanering sammanställs
• Det råder transparens kring frågan om vilka andra strategier och planer som ingår i eller är kopplade till planen för hållbara lokala transporter

I Kouvolaregionen är den hållbara lokala transportplaneringen även kopplad till policies på regional, nationell och EU-nivå. "Vi måste syna våra strategier från topp till tå för att förbättra hela processens sammanhållning och påverka de strategier och processer som genomförs av regionala och nationella aktörer", säger Hannu Koverola, planeringschef för Kouvolaregionens samkommun.

"Ett hållbart lokal transportsystem är en av våra prioriteter. De myndigheter och organisationer som beslutar om finansieringen har en nyckelroll när det gäller att verkställa våra strategier. Samkommunen deltar i olika regionala projekt i en eller annan roll; som sakkunnig, finansiär eller samordnare."

I Kouvola har man skapat en tvärsektoriell arbetsgrupp till följd av den regionala transportplanen. Bland arbetsgruppens medlemmar finns representanter från Kymmenedalens förbund, Vägverket, Banverket, Länsstyrelsen och de sju kommunerna.

När planeringsprocessen för ett hållbart lokalt transportsystem hade kommit igång blev arbetsgruppen utvidgad så att den omfattade den regionala offentliga hälsovården och den regionala miljöcentralen samt medborgare och övriga relevanta berörda parter. "Gruppens arbete bygger på en överenskommelse som har undertecknats av alla relevanta parter i syfte att verkställa Kouvolaregionens transportplan." säger Koverola.

Utmaningen ligger i att få alla parter att hålla fast vid det överenskomna. Samordningen av policies har hittills varit till stor nytta inom markplaneringen. Målet, som är att främja hållbara transportssätt, omsätts i praktiska åtgärder hela vägen ända från det att man samarbetar kring policies till att man genomför gemensamma åtgärder med tillräckliga resurser.

Varför
Samarbetet mellan berörda aktörer innebär att man samarbetar med medborgare och andra intressenter, som t.ex. lokala föreningar, företag och övriga aktörer, och gör dem delaktiga i planeringsprocessen. FN:s program UN Habitat definierar berörda aktörer enligt följande:
• aktörer vars intressen berörs av frågan eller vars verksamhet kan beröras av frågan
• aktörer som förfogar över information, resurser och expertis som behövs för att utforma och genomföra strategierna, och
• aktörer som kontrollerar relevanta genomförandeprocesser eller instrument

Samarbetet med berörda aktörer har följande fördelar:
• En delaktighetsprocess är mer transparent och demokratisk
• Ett beslut som fattas tillsammans med flera olika berörda aktörer bygger på en större kunskapsbas
• Det krävs bred konsensus för att åstadkomma bättre kvalitet, acceptans, effektivitet och legitimitet hos vilken plan som helst.
• Delaktigheten innebär att de åtgärder som vidtas får ett bredare stöd
• En bred konsensus och en känsla av delaktighet i planeringen säkerställer att strategierna och åtgärderna får en varaktig acceptans och livskraft.

Samarbetet mellan berörda aktörer är den springande punkten för att stimulera en beteendemässig förändring, vilket i sin tur är nödvändigt att komplettera de tekniska åtgärder som ett hållbart lokalt transportsystem kräver. Utan beteendemässiga förändringar kan inte de uppsatta målen nås. Genom att göra aktörer som motsätter sig hållbara transporter – t.ex. bilentusiaster – delaktiga i de beslutsprocesserna kring hållbara transport ofta "omvändas" till hållbara trafikanter.

Hur
Berörda aktörer och invånare bör göras delaktiga och erbjudas möjlighet att delta i den hållbara transportsplaneringen i ett tidigt skede. De bör ha möjlighet att påverka nyckelstadierna i planeringsprocessen: utformningen av en vision och målsättningar, uppställande av mål, mätning av framsteg, prioritering och utformning av utvärdering. Innan planerna utformas bör de berörda aktörernas och invånarnas åsikter hämtas in.

Det finns olika grader av delaktighet. "Informationsverksamhet" utgör den ena ytterligheten och den andra är "delegerad makt" eller "bemyndigande". För att lyckas i planeringen av ett hållbart lokalt transportsystem är det starkt rekommenderat och absolut nödvändigt att man involverar, samarbetar och skapar partnerskap med alla berörda aktörer. Beroende på vilken typ av aktör det är fråga om och dennes delaktighetsgrad finns det ett flertal metoder för att uppmuntra till delaktighet i planeringsprocessen.

Informera – Enkelriktad informationsspridning. Informationsverksamheten behövs som en del av processen att sprida information till berörda aktörer om hur den hållbara lokala transportplaneringen framskrider. Denna metod ger inte de berörda aktörerna möjlighet att delta i planeringsprocessen.

Konsultering – Ömsesidig kommunikation; information och input tas emot i muntlig eller skriftlig form, varefter synpunkter växlas med avseende på utkast eller tidiga versioner av idéer och förslag för den hållbara lokala transportsplaneringen.

Delaktighet – Interaktiv diskussion och dialog som fungerar som tillägg till en befintlig beslutsfattandeprocess inom stadsförvaltningen.

Samarbete – Representanter för berörda aktörer sitter vid samma bord som planerarna och deltar aktivt i planeringsprocessen genom att formulera och rekommendera alternativ. De slutliga besluten fattas av stadens representanter.

Partnerskap – En form av gemensamt beslutsfattande som bygger på delad överenskommelse. Ett partnerskap är ett samarbete där båda parterna har vetorätt. Samarbetsformen används i huvudsak med likställda partners som lokala föreningar och privata företag.

Delegering - Besluten fattas av en grupp eller organisation med specifikt delegerade befogenheter från myndigheterna: det kan till exempel handla om ungdomsparlament eller lokala råd.

Om en stad inte har så mycket erfarenhet av att samarbeta med berörda aktörer är det förnuftigt att börja på mindre skala. För att kunna bygga upp kapaciteten bör samarbetet börja på en anspråkslösare nivå och utgå ifrån de samarbetserfarenheter som finns. Under denna inlärningsperiod kan pilotprojekt bli vedertagna arbetsmetoder. Ett annat sätt att bygga upp erfarenhet är att börja från en lägre nivå, exempelvis delaktighet, och utveckla samarbetet till att bestå av partnerskap allt eftersom organisationens kapacitet ökar. Det är fördelaktigt att anlita en ”moderator” som kan fungera som medlare i processen. Moderatorn tolkar och medlar i diskussionen mellan politiker/tjänstemän/planerare och berörda aktörer.

Vissa politiker och yrkesmänniskor kan uppleva samarbetet med berörda aktörer som en utmaning av deras trovärdighet och ställning inom organisationen. Det är ytterst viktigt att vara öppen och medveten om att planeringen och beslutsfattandet måste göras i samspel med människor från ett brett spektrum av såväl politiska som yrkesmässiga bakgrunder. Kommunikation är en kritisk faktor för att samarbetet mellan alla berörda aktörer ska lyckas. Kommunicera om framsteg, bakslag och fördröjningar, och om orsakerna som ligger bakom konkreta beslut.

Ett annat sätt att se på saken är att de lokala aktörerna är experter på lokala förhållanden eller inom ett konkret expertisområde. Till exempel vet invånarna vid en väg precis var det är farligt att gå över vägen, och en stödorganisation för funktionshindrade har djupgående praktiska kunskaper om svårigheterna med att handla i rullstol och om vilka förbättringar som behövs.

Stadens samarbete med invånare och berörda aktörer bör inledas med en noggrann planering. Börja med att slå fast målen för samarbetet. Exemplet nedan visar steg för steg hur ett strategiskt samarbete med berörda aktörer kan planeras och genomföras för hela den hållbara lokal transportplaneringen.
1. Definiera ett mål för samarbetet; att göra beslutsfattandet mer transparent, att samla mer kunskap eller någon annan specifik målsättning.
2. Gör en analys för att identifiera vilka grupper av berörda aktörer som finns. Håll en brainstorming med den tvärsektoriella arbetsgruppen för att identifiera vilka berörda aktörer som är relevanta. Slå fast vilka berörda aktörer som finns, såväl inom den offentliga och den privata sektorn som i samhället. Placera dem i delaktighetsmatrisen:
3. Skapa en tabell som visar hur de olika intressegrupperna är inblandade i varje steg av den hållbara lokal transportplaneringen och i vilken grad. Välj vilka kommunikationssätt och metoder som ska användas mellan arbetsgruppen och de berörda aktörerna.
4. Följ detta delaktighetsschema i varje fas av planeringsprocessen.

Det är bättre att börja med en anspråkslösare men välplanerad och väl genomförd samarbetsprocess än att från början försöka genomföra en mycket ambitiös process som kan leda till bakslag.


Checklista

• Relevanta medborgargrupper och privata intressegrupper har identifierats
• Det finns en strategi för samarbetet mellan berörda aktörer
• Man har definierat hur berörda aktörer påverkar eller påverkas av kommunala transportfrågor
• Deltar de aktörer som är relevanta för den hållbara transportplanen i arbetet inom denna?

Tartu har genomfört seminarier och arbetsgrupper om samarbete mellan berörda aktörer i samband med utarbetandet av stadens plan för hållbara lokala transporter. Staden hade redan två arbetsgrupper som arbetade med transportfrågor. "Starten var lätt, det fanns en grund att jobba vidare på. Det som behövdes för att påbörja den hållbara lokala transportplaneringen var att utvidga de befintliga grupperna och skapa en ny samarbetsmodell", säger Marek Muiste, internationell projektsamordnare.

Berörda aktörer var både lokal föreningar och privata företag, och seminarierna var öppna för allmänheten. De berörda aktörernas insats har gett processen ett påtagligt mervärde. Hjälp har också inhämtats från berörda intressegrupper för att göra en analys av utgångsläget och en SWOT-analys för den hållbara lokal transportplaneringen. Det samma gäller peer-review-granskningsrapporten. "De berörda aktörerna har i själva verket haft stor makt att påverka den hållbara lokal transportplaneringen", säger Muiste.

Samarbetet med olika intressegrupper kräver omsorgsfull planering. Den största utmaningen är att ändra på invånarnas beteende; de är också avgörande för om processen ska fungera. Omedvetenhet och okunnighet är faktorer som kan leda till att mängden bilar ökar. "Och ju större bil desto bättre! Det är denna typ av attityder som vi måste bekämpa."

Det är viktigt att ha en klar uppfattning om varför staden ska samarbeta med berörda aktörer. I Tartu har det inte bara handlat om att få mera stöd utan också om att bygga upp visioner och ställa upp mål. "Genom delaktighet skapar man tryck på politikerna. Frågor som har med livskvalitet och hälsa att göra verkar inte alltid vara så viktiga för beslutsfattarna."

I samband med planeringen av ett hållbart lokal transportsystem har man i Tartu också diskuterat allmänna hållbarhets- och informationskampanjer. Det lönar sig att vara optimistisk när det gäller att öka medvetenheten; det handlar sist och slutligen om att sprida kunskap från centrala intressegrupper till allmänheten.

"Alla berörda aktörer har haft god tillgång till relevant information under utarbetningen av stadens hållbara transportplan. Både planeringsgruppen och de berörda aktörerna har blivit mer medvetna om hållbara transporter."

Varför
Jämställdhet innebär att båda könen får tillgång till samma service och samma möjligheter att påverka transportsystemet. Transporter används olika av kvinnor och män. Även om det har blivit mindre skillnad under de senaste åren är det fortfarande män som uppvisar ett ohållbarare resbeteende än kvinnor. Det har gjorts ett flertal studier för att försöka utreda orsakerna, men än så länge har man inte hittat en entydig förklaring till varför kvinnor är större användare av hållbara transportssätt än män.

Hur
Säkerställ att antalet kvinnor och män i den tvärsektoriella arbetsgruppen är i balans, och kontrollera också alla andra grupper som är inblandade i den hållbara lokala transportsplaneringen. När man inhämtar åsikter från berörda aktörer ska alla relevanta intressegrupper vara likvärdigt representerade.
En enkel metod är 3R-metoden, som bedömer organisationens jämställdhetsstatus. Metoden hjälper till att besvara frågan "vem som får vad, och under vilka omständigheter"; med andra ord, hur män och kvinnor är representerade i planeringen och genomförandet av det hållbara lokala transportsystemet och hur resurserna är fördelade mellan bägge kön. Analysera hur arbetet är fördelat mellan kvinnor och män i den tvärsektoriella arbetsgruppen i varje planeringsfas:
• Beslutsfattande
• Delaktighetsprocesser
• Anställning vid inblandade förvaltningar
• Utformning av policies och åtgärder
• Genomförande
• Insamling och användning av information som är uppdelad efter kön i samband med uppföljning och utvärdering av planer och strategier

Analysera även följande frågor:
Representation – Hur många män, hur många kvinnor? Svaret på denna fråga ger en överblick över hur representationen är fördelad i politiska organ, arbetsgrupper, intressegrupper, osv.
Resurser – Hur är resurserna fördelade mellan kvinnor och män? Vem är det som får mest resurser: pengar, tid, information och utrymme?
Realitet – Under denna rubrik analyserar man de uppgifter som kommit fram när det gäller representation och resurser i syfte att bestämma vilka värderingar och normer som styr planeringsprocessen och för att visualisera den kommunala organisationsstrukturen. Här gäller det att svara på följande frågor: Varför ser representationen ut som den gör? Vem fastställer normerna i organisationen och vem får resurserna?

Som slutsats av 3R-analyserna kan man fastslå huruvida planeringsprocessen är jämställd och huruvida den hållbara lokala transportplaneringen genomförs på ett jämställdhetsfrämjande sätt. Det ger också en uppfattning om vad som kan ändras i planeringsprocessen och vad organisationen kan göra för att bättre främja jämställdheten. Resultaten speglar i viss utsträckning själva värdebasen för hela organisationen. (3R-metoden har utvecklats av Sveriges kommuner och landsting, www.skl.se)


Checklista
• Det råder en balanserad könsfördelning bland de beslutsfattare som bestämmer om transportfrågor
• Det finns en jämlik tillgänglighet för alla grupper som berörs av planering och beslutsfattande (likvärdig behandling, exempelvis av handikappade, äldre människor och föräldrar)
• Jämställdheten mellan könen tas i beaktande i planeringsprocessen och i den hållbara lokala transportplanen.

Hur kan man säkerställa att alla medborgare i samhället har likvärdiga möjligheter att påverka de offentliga transporterna? I Vilnius har man i den hållbara lokala transportplaneringen tagit balansen mellan olika yrkesgrupper, åldersgrupper och kön samt tillgänglighet i beaktan.

Aurelija Babiliute, chefspecialist vid Vilnius Healthy Cities Bureau, tycker att det är viktigt att varenda åsikt tas i beaktande. Balans, oberoende om det gäller balans mellan män och kvinnor, barn och vuxna eller friska och funktionshindrade, innebär att man ser på transportfrågorna från varenda synvinkel.

En av de mest invecklade frågorna gäller just kön. "På en yrkesmässig nivå borde könet inte ha någon betydelse", säger Babiliute. "Det finns vissa yrkesområden som är dominerade av män. Men om man har en öppen inställning borde det inte spela någon roll." Och varför inte testa hållplatser, trottoarer, parkeringsplatser och säkerhetsfrågor på mammor – eller pappor – som tar sina små barn till dagis eller till butiken!

I Litauen finns det en särskild skillnad mellan de äldre och de yngre generationerna. Många som använder kollektivtrafiken åkte redan under Sovjetperioden. "Det kan ibland vara svårt för dem att förstå varför de yngre generationerna är så ivriga med att skaffa den senaste teknologin eller köpa bilar. Det verkar vara något som bara de yngre generationerna är intresserade av."

Majoriteten av cyklister i Litauen är barn. Hittills har det inte varit så vanligt med cykeltrafik i städerna. "Säkerheten är ett problem, och det finns inte tillräckligt med cykelparkeringar nära skolorna. Planeringen måste ta i beaktande sådana saker, och vi måste börja uppfostra och uppmuntra våra barn redan på dagis och i skolan."

I Vilnius har de funktionshindrade också fått göra sin röst hörd vid offentliga möten. Deras särskilda behov tas i beaktande i all nyplanering. "I de äldre stadsdelarna kan det ibland vara svårt, eftersom de är så trångt byggda. Vi kan exempelvis inte ändra så mycket på det område som är upptaget på Unescos lista över världsarv."

Varför
Ett hållbart lokalt transportsystem kräver ett nytt sätt att tänka. Istället för uttryck som "vägkapacitet", "vägstandarder" och "flaskhalsar" används termer som är mer inriktade på hållbarhet och mindre fokuserade på mekaniska och byggnadstermer, t.ex. "intermodalitet", "övergång till miljövänligare färdmedel" och "mobilitetsstyrning". Ett hållbart lokalt transportsystem är också mycket mer än bara transportplanering. Det omfattar samarbete med berörda aktörer, tvärsektoriella arbetsmetoder, jämställdhetsfrågor och tillgänglighetsfrågor – en ny och främmande terräng för många "transportplanerare". Samarbetsprocessen med de olika berörda aktörerna ger tjänstemän och politiker möjlighet att lära sig nytt, bli medvetna om nya koncept och få en djupare förståelse för ett hållbart lokalt transportsystem. Genom att odla ett öppet förhållandesätt främjar man individuellt och organisatoriskt lärande och bygger upp mer kapacitet för den hållbara lokala transportplaneringen.

Även om utarbetningen av ett hållbart lokalt transportsystem går ut på att bygga upp kompetens är det bra att kartlägga den kompetenssom redan finns inom de organisationer som deltar i planeringsprocessen. Kartläggningen kan ingå i analysen av utgångsläget. Svagheterna i organisationens kapacitet kan åtgärdas genom att göra upp en åtgärdsplan för kapacitetsuppbyggnad, som bör revideras regelbundet.

Hur
Analysera personalens och organisationens kompetensi samband med utgångsanalysen. Kapitlet om ansvarsfördelning går in på frågan om allokering av tillräckligt med resurser. En stadsadministration som har ett befintligt system för kapacitetskartläggning ska använda det. I annat fall kan följande steg vara av nytta:

1. Analysera kapaciteten, utbildning, vidareutbildning och erfarenheter under de olika rubriker som ingår i den hållbara lokala transportplaneringen
2. Analysera organisationens, ledningens och personalens svagheter
3. Gör upp en enkel åtgärdsplan för att avhjälpa svagheterna

Studiebesök och pilotåtgärder är två nyttiga modeller när det gäller att bygga upp kapacitet för att kunna genomföra bra och effektiva åtgärder för hållbara lokala transporter:

Målinriktad tillämpning av praxis med hjälp av studiebesök

1. Benchmarking – jämför stadens utmaningar mot andra städer. Ställ följande frågor om era egna mål: Hur kan vi uppnå våra mål? Vilka andra städer har kämpat med samma utmaningar eller haft samma målsättningar? Hur har de gått till väga? Hurudana resultat har de åstadkommit? Och det viktigaste – vad kan vi lära oss av dem? Hur kan vi utnyttja deras erfarenheter i vår stad?
2. Studiebesök – besök en stad som har antagit utmaningen och lyckats. Försök dra lärdom av stadens erfarenheter och fundera på hur de kan utnyttjas på ett målinriktat sätt i ert arbete.
3. Tillämpa goda exempel – gör en förundersökning. Vilka är skillnaderna och likheterna mellan bägge städer, och hur kan den andra stadens goda exempel tillämpas i er stad?
4. Genomför – anpassa det goda exemplet till stadens lokala förhållanden och börja med en pilotåtgärd för att se om den har önskad effekt (se nedan). Utvidga pilotåtgärden till hela staden eller en stadsdel.

Lärdomar från pilotåtgärder

1. Bestäm vilka åtgärder som ska genomföras och kontrollera att de är "ändamålsenliga", dvs. att de kan bidra till att uppnå målen i den hållbara transportplanen. Är staden i behov av mobilitetsstyrning, en miljözon, en plan för sänkt fart eller något liknande för att målen ska uppnås?
2. Mindre ger mer – börja på ett mindre område i staden eller med ett enskilt insatsområde. Analysera utgångsläget (om utgångsanalysen för den hållbara lokala transportplaneringen inte är tillräckligt ingående), samla in relevant information om det område eller tema som ska ändras och gör upp en plan för att implementera pilotåtgärden.
3. Verkställ pilotåtgärden och gör en noggrann uppföljning av framstegen: gav åtgärden de tänkta resultat? Gör anteckningar om sidoeffekter, synergier och oväntade resultat.
4. Utvärdera pilotåtgärden – vilka är de underliggande orsakerna för resultatet?
5. På grundval av erfarenheterna, fatta ett beslut om huruvida åtgärden ska utvidgas till hela staden och hur detta i så fall ska göras.

Checklista

• Det finns tillräckligt med personresurser inom området den hållbara lokala transportplaneringen
• Det finns tillräckligt med know-how inom området hållbar lokal transportplanering
• Personalen erbjuds möjlighet att lära sig nytt och utbyta erfarenheter
• Politikerna är involverade i kapacitetsuppbyggnaden inom den hållbara lokala transportplaneringen
• Organisationen utvecklar sina kunskaper och erfarenheter om hållbara transporter med ett systematiskt grepp (t.ex. genom pilotprojekt som kan utvidgas)

Den allmänna uppfattningen om hållbara transporter i Örebro var inte särskilt stark när den hållbara lokala transportplaneringen inleddes. Staden införde olika slags åtgärder för att ändra på detta. Som en del av nulägesgranskningen gjorde man en analys av utgångsläget för kapacitetsuppbyggnad, där man identifierade luckorna i personalens kunskaper. Det man fann var att kommunen har goda detaljkunskaper om transportfrågor men endast inom ett antal olika snäva områden.

"För många yrkesmänniskor kan ett mer helhetsinriktat sätt att tänka innebära något av en revolution" säger Per Elvingson, som började som processansvarig för hållbar transport kort efter analysen.

I syfte att underlätta genomförandet av det hållbara lokala transportsystemet har man instiftat en egen enhet som också är ansvarig för att öka medvetenheten bland anställda och politiker. Enheten har bland annat planerat seminarier som fokuserar på fysisk planering som ett sätt att sänka behovet av bilburna transporter.

Överlag är nyckeln till framgång ett nytt sätt att tänka. "Det måste införas ett nytt sätt att tänka, i synnerhet bland nyckelpersoner, för att ge processen större kraft. En viktig del av processen när det gäller kapacitetsuppbyggnad har varit att få alla anställda att komma överens om en gemensam bild av nuläget. HLTP-mallen har varit ett nyttigt verktyg i detta avseende."

Det är också viktigt att se sig omkring och observera vad som händer utanför kommungränserna. "För beslutsfattarna är det viktigt med mycket praktiska goda exempel som redan har varit på prov i andra kommuner".

Det internationella samarbetet har blivit allt viktigare i processen. Under de senaste åren har Örebro lagt fokus på utbyte av erfarenheter. Studiebesök är en viktig del av detta arbete. "På den nationella nivån arbetar vi med att bygga upp ett informellt nätverk för hållbar transportplanering bland städer som tillhör samma region och storleksklass", säger Elvingson.

Varför
Det hållbara lokala transportsystemets tillämpningsområde och definition varierar enligt stadens fysiska, demografiska, ekonomiska, transportmässiga, mobilitetsmönster och sociala särdrag. Det beror också på vilket slags vägledning som tillhandahålls av landets regering, hur stora kompetenser kommunerna har, de nationella transportmyndigheternas juridiska roll, osv. Det hållbara lokala transportsystemets tillämpningsområde och definition bygger också på lokala beslut om framtidsvisioner och mål.

Tillämpningsområdet har en central betydelse för den process som måste utformas för att verkställa planen. Eftersom ett lokalt transportsystem inte slutar vid kommungränserna är det viktigt att hålla hela det funktionella stadsområdet i åtanke när man fastställer det hållbara lokala transportsystemets tillämpningsområde och definition. Ett hållbart lokalt transportsystem behöver klart definierade geografiska, organisatoriska och tekniska gränser för att vara effektivt.


Hur
Det hållbara lokala transportsystemets tillämpningsområde måste analyseras och jämföras noga med befintliga planer, policydokument och strategier för att undvika överlappningar och upprepningar. Det kan vara på sin plats att analysera skillnaderna mellan befintliga planer och program så att processerna och principerna för det hållbara lokala transportsystemet kan införas och integreras i befintliga planer och strategier när de revideras. Denna bristanalys visar vilka ändringar som behövs (nya policyområden, nya åtgärder, osv.) och säkerställer att övergången från de befintliga strategierna till en hållbar lokal transportplanering sker smidigt och på ett transparent sätt. Förhållandet mellan den hållbara lokala transportplaneringen och övriga strategier och tydligt fastställas och genomgås med den politiska ledningen.

Planen för hållbara lokala transporter (HLTP) är ett strategiskt dokument med långsiktigt perspektiv. Det är också ett arbetsdokument för att följa upp och utvärdera huruvida den politik som drivs fortfarande är relevant samt hur vidtagna åtgärder lyckas. Uppföljningen görs med hjälp av rapporter vart eller vartannat år. Att utarbeta en plan för hållbara lokala transporter är en dynamisk process där resultaten kommer gradvis och över en längre period; det är alltså inte fråga om någon statisk generalplan.

Tillämpningsområdet för den hållbara lokala transportplanen måste definieras även med tanke på transporter som rör sig över kommunens administrativa gränser. De geografiska gränserna ska omfatta det "funktionella stadsområdet", så att pendlare och andra transportflöden in och ut från stadsområdet är inbegripna i planeringen. Med andra ord kan ett hållbart lokalt transportsystem bara utarbetas om grannkommuner samt regionala och nationella organ deltar aktivt i processen. Dessa är nyckelintressenter vars samförstånd är nödvändigt för att många av målsättningarna i dokumentet ska kunna nås.

Kommuner bör också utreda hur deras upphandlingspolicy påverkar hållbar utveckling genom transporterna: leveranser, skolresor och arbetsresor för patienter, anställda och politiker; fordonsparker, kontraktsfordon och underleverantörers fordon, osv. Som stor arbetsgivare och lokal uppdragsgivare är kommunen som organisation skyldig att ha en allsidig uppfattning om vilka konsekvenser som dess politik och praxis har för de lokala transporterna. Det finns också en skyldighet att styra frågor som har en viss betydelse. Det finns Miljöledningssystem (MLS), t.ex. ISO14001 eller EMAS (Eco Management and Audit Scheme) som tillhandahåller verktyg som ökar förståelsen och styr de direkta och indirekta miljökonsekvenserna av organisationens verksamhet och politik. Fördelarna i att tillämpa ett system för miljöstyrning bör utforskas som en del av organisationens ledninssystem för den hållbara lokala transportplaneringen. Städer som har en allmän långsiktig strategi för hållbar utveckling kan integrera den hållbara lokala transportplaneringen i denna. I dessa fall kan planen för hållbara lokala transporter integreras med stadens övergripande ledningssystem; detta kan exempelvis vara ett integrerat ledningssystem (t ex såsom det har utvecklats inom EU-projektet Managing Urban Europe-25) eller ett system för miljöstyrning (t.ex. EMAS, ISO14001, EcoBudget© eller liknande).


Checklista
• Den geografiska omfattningen för det hållbara lokala transportsystemet är klart definierad
• Tillämpningsområdet för det hållbara lokala transportsystemets är klart definierat
• Det finns klart definierade teman och utvecklingsområden för den hållbara lokala transportplaneringen.
• De övriga program och planer som ingår i eller är kopplade till den hållbara lokala transportplaneringen är i överenstämmelse med planen

Den lilla turistorten Pärnu började från noll med att planera ett hållbart lokalt transportsystem år 2006. "Utmaningen för Pärnu har varit att definiera och fastställa tillämpningsområdet för en hållbar lokal transportplanering som tillgodoser de behov som finns i en mindre stad, där utmaningarna delvis är de samma som i storstäderna men på en mindre skala" säger Grete Kukk, rådgivare för stadsutveckling i Pärnu.

Det transnationella samarbetet för att utveckla ett hållbart lokalt transportsystem har gett Pärnu insikten om att det behövs ett tvärsektoriellt arbetssätt när det gäller transportplanering; i synnerhet att markanvändning och transportplanering måste integreras med varandra. På det lokala planet har ett antal specialister och intressenter från flera olika områden deltagit i samarbetet för att fastställa en definition och ett tillämpningsområde för Pärnus plan för hållbara lokala transporter.

Till följd av denna process har man utöver att fastställa en definition och ett tillämpningsområde även utformat en gemensam vision för hela det funktionella stadsområdet. "En bättre stadsmiljö och livskvalitet är nyckeln till Pärnus framtid", säger Kukk.

Tillämpningsområdet för och definitionen av det hållbara lokala transportsystemet fastställs på grundval av samma mål. Tillämpningsområdet är följaktligen att minska på bilismen genom att utveckla ett rättvist, tillgängligt och attraktivt kollektivtrafiksystem och en konkret cykelpolicy, och kontrollera de säsongsbetonade transportproblem som turismen medför.

Pärnu har tagit de första viktiga stegen mot hållbara lokala transporter. Det har varit möjligt tack vare att man har kommit överens om ett tillämpningsområde och en definition för det hållbara lokala transportsystemet i samarbete med tvärsektoriella intressenter och parallellt med ett transnationellt utbyte av erfarenheter. Det återstår ännu en hel del att göra; det viktigaste är dock att komma igång.

Varför
För att mål ska kunna uppnås måste man först ha en uppfattning om utgångsläget. En lyckad hållbar lokal transportplanering måste börja med en analys av utgångsläget; en ärlig översikt av den rådande situationen på området transport. Genom att analysera utgångsläget får staden en klar bild av den befintliga situationen och trafiksystemets hållbarhet. Den ger en överblick av de befintliga ledningsprocessernas effektivitet och identifierar vilka drivkrafter som påverkar trafikutvecklingen samt trafikens konsekvenser. En utgångsanalys är alltså startpunkten för den hållbara lokala transportplaneringen; en grund från vilken man sedan kan gå vidare till att ställa upp mål, göra upp handlingsplaner, uppföljning, osv.


Hur
Utgångsläget ska analyseras på grundval av befintliga data och eftersom de flesta städer har en uppsättning indikatorer eller insamlad data redan från början kan detta göras snabbt och i ett tidigt skede. Det är viktigt att man förstår de olika funktionerna och egenskaperna hos indikatorerna; hur vissa indikatorer används för att mäta drivkrafter medan vissa andra hänför sig till transporterna själva och används för att förutse trender, bygga upp modeller och göra prognoser. Då utgångsläget analyseras måste det finnas resurser för att jämföra och analysera olika indikatorer och fatta beslut om hur de ska användas som beslutsunderlag. Kriterierna för att välja indikatorer ska fastställas genom en överenskommelse med respektive intressent; som sedan tillhandahåller information.

Analysen av utgångsläget omfattar en grundläggande beskrivning som innehåller fyra element:
1. Bakgrundsfakta om kommunen
2. Drivkrafter
3. Konsekvenser
4. En benchmark/målbild för hållbara lokala transporter (planer, policydokument och åtgärder)

Analysen av utgångsläget identifierar vilka framsteg och potential för förbättring som finns i planeringsprocessen och i trafiksystemet. Dessutom hjälpen den staden identifiera vilka drivkrafter och konsekvenser som transportsystemet samt dess utveckling har. Analysen visar vilka geografiska områden och transportslag som är i behov av mätbara mål för ett hållbart lokalt transportsystem. Den fastställer också utgångsläget för en fortsatt uppföljning av de lokala transporterna enligt klara indikatorer och mål. Staden kan göra undersökningen endera som en intern självutvärdering för att analysera utgångsläget; det kan dock finnas ett mervärde i att utvärderingen kombineras med en utomstående peer review-granskning. Utgångsanalysen underlättar vid prioriteringen av åtgärderna och uppföljningen av åtgärderna kan göras med hjälp av relevanta indikatorer.

Det mest krävande elementet av analysen är att jämföra den befintliga situationen med en målbild/benchmark. Syftet är att beskriva stadens befintliga planer, strategier, insatser och mål när det gäller hållbara transporter, och ange vad de saknar i förhållande till målbilden. Denna beskrivning kallas för bristanalys. Den klarlägger skillnaderna mellan stadens befintliga status och målbilden som satts för det hållbara lokala transportsystemet. Benchmarket beskriver vilka egenskaper som borde vara självklara i ett hållbart lokalt transportsystem. Den är ett ideal mot vilket städerna strävar och som de kan jämföra sin prestation med. Det är viktigt att komma ihåg att målbilden är ett ideal som man ska sträva mot; den representerar ett helt nytt sätt att tänka och arbeta för hållbarare lokala transporter. Det är få kommuner i Europa som kan säga sig uppfylla alla de krav som målbilden/benchmarket innefattar.

I första delen av benchmark-dokumentet får staden beskriva de processer som har använts för att bereda stadens planer, strategier, åtgärder och mål. Dessa ska beskrivas mot de "ideal" som beskrivs i målbilden/benchmarket för den hållbara lokala transportplaneringen.

I andra delen får staden beskriva det innehållet av stadens planer, strategier, åtgärder och mål. Denna beskrivning jämförs med "idealen" i målbilden/benchmarket för hållbara lokala transporter.

Resultatet av denna interna utvärderingsprocess är en första analys av skillnaden mellan stadens befintliga planer och politik och målbilden/benchmarket. Genom att gå ett steg vidare i utvärderingsprocessen och låta göra en utomstående peer review-granskning får man en mer grundlig och värdefull bristanalys mellan stadens prestationer och målbilden/benchmarket.


Intern utvärderingsprocessen
1. Utse en utvärderingsgrupp – helst den tvärsektoriella arbetsgruppen
2. Dela ut uppgifterna i utvärderingsmallen (bakgrundsinformation om kommunen, drivkrafter, konsekvenser och benchmarket) bland gruppens medlemmar.
3. Gör upp en tidsplan för utvärderingen
4. Samla in data om utgångsläget med hjälp av utvärderingsmallen
5. Analysera all data samt skillnaderna inom gruppen
6. Skriv en utvärderingsrapport som är ärlig och sanningsenlig; en oärlig rapport är till ingen nytta.

Den interna utvärderingsrapporten ger staden en utgångspunkt för en fortsatt planering och uppföljning av ett hållbart lokalt transportsystem. Om självutvärderingen kombineras med en peer review-granskning kan utvärderingsrapporten dessutom utnyttjas som det första steget i peer review-granskningen.

Peer review-granskning
Det finns många olika definitioner och modeller för hur en peer review-granskning (kollegial granskning av likar) kan genomföras. Här betyder peer review-granskning en metod där "kritiska vänner gör en fristående bedömning av stadens framsteg mot ett benchmark". Det handlar alltså om en prestationsbedömning; en "övervägd bedömning" av experter över gjorda framsteg på vägen mot ett benchmark (eller ett "ideal"). En peer review-granskning ger en ärlig utomstående bild över vad staden har åstadkommit och vilka framtidsutsikterna är. Det är en kostnadseffektiv metod som ofta har större politisk acceptans än att anlita konsulenter.

Peer review-granskningens uppgift inom analysen av utgångsläget är att producera en utomstående bristanalys som speglar skillnaden mellan partnerstadens prestation och benchmarket. Den granskade stadens status fastställs av granskaren med beaktande av självutvärderingsrapporten samt de svar som getts under granskningsbesöket. Granskningsgruppen gör en bedömning av stadens prestationer och drar slutsatser med avseende på kommunens framsteg på området hållbara lokala transporter.

Peer review-granskningar kan göras inom många olika områden men i denna verktygslåda har man utvecklat en specifik modell som är inriktad på hållbara lokala transporter inom BUSTRIP-projektet. Peer review-granskningar som genomförs enligt denna modell kan tillhandahålla konstruktiv kritik med avseende på stadens utveckling mot ett hållbart lokalt transportsystem, identifiera nyckelfrågor och rekommendera åtgärder för att hjälpa staden påskynda denna utveckling.

Granskningssystemet gör det möjligt att göra en fristående analys av städernas framsteg när det gäller hållbara lokala transporter. Peer review-granskningar som hänför sig till hållbara lokala transporter ska genomföras av utomstående experter som arbetar i andra städer eller vid en organisation med liknande expertisområde. Peer review-granskningen kan endast göras i förhållande till en måttstock (i detta fall en måttstock för hållbara lokala transporter). För att ge granskarna tillgång till den information de behöver för peer review-granskningen måste det finnas en rapport över stadens självutvärderingsprocess.

Checklista

• Drivkrafterna bakom lokala transporternas utveckling har identifierats
• Man vet vad och vem som påverkar drivkrafterna
• Utvecklingstrenderna för varje drivkraft har identifierats
• Positiva drivkrafter har identifierats och eventuella stödande insatser har analyserats
• Negativa drivkrafter har identifierats och eventuella korrigerande åtgärder har analyserats
• En uppsättning mätbara indikatorer har utformats som kan utnyttjas för att beskriva trafiksituationen och trafikens konsekvenser i staden
• Samtliga av indikatorerna har tillförlitliga mätvärden

"Självutvärderingen tog mer tid och energi än vi trodde, men var utan vidare en av de mest givande delarna i arbetet med den hållbara lokala transportplaneringen" säger Mikko Laaksonen, som samordnade rapporten för Åbo. Han arbetar vid miljö- och planläggningsbyrån med att främja fotgängar- och cykeltrafik. Arbetsgruppen utnyttjade befintliga källor för att samla in, sammanställa och dra slutsatser om grundläggande data under varje rubrik i benchmarket för hållbara lokala transporter. De utnyttjade källorna var stadens egna arkiv, Egentliga Finlands förbunds arkiv samt forskningsrön från handelshögskolan och Åbo Universitet.

Laaksonen säger att själva innehållet av självutvärderingsrapporten inte var någon överraskning. "Vi upptäckte ett stort antal brister, vilket var väntat. Det överraskande var att situationen höll på att utvecklas i en mer ohållbar riktning än vi trodde. Nästan alla drivkrafter pekade mot att staden, för att använda ett sjöfartsuttryck, snart går på grund om vi fortsätter på samma kurs."

De 108 sidorna i självutvärderingsrapporten sammanfattades på 17 sidor som spreds internt och bland berörda aktörer och media.

Den längre rapporten skickades till peer review-gruppen, som jobbade vidare med att skapa sig en bild av situationen i Åbo gällande hållbara transporter. Peer review-granskningen slog slutligen fast vilka utmaningarna i staden var var; en planering som främjar stormarknader, bebyggelsespridning och brist på regionalt samarbete på grund av konkurrensen mellan grannkommuner.

En positiv upptäckt var att Åbo är relativt kompakt byggd och har därför goda möjligheter att utveckla hållbarare lokala transporter. Vid den tid då rapporten utarbetades gjordes redan ca 50 procent av alla resor på ett hållbart sätt. "Staden måste ännu mer stärka de områden där de är starka. Om Åbo följde sina redan existerande strategier skulle staden bli en modell för hållbara transporter. Ambitionsnivån för verkställandet måste ligga lika högt som i strategierna själva", säger Mikko.

Självutvärderingen och peer review-granskningen var båda till hjälp för att förstå hur staden ligger till inom hållbara transporter och vilka utmaningar som ännu återstår.

Varför
Ledstjärnan i stadens transportplanering är en framtidsvision som bygger på hållbarhet. Den pekar ut i vilken riktning staden vill gå. Genom att jämföra stadens aktuella situation med visionen kan man slå fast vilka åtgärder och hurudan utveckling som behövs för att fullfölja visionen. I HLTP-arbetet kommer man gradvis närmare visionen genom systematiska insatser. Visionen ska sättas i förhållande till och fullföljas med hjälp av SMARTa mål. Om detta inte görs kan visionen aldrig nås.

Visionen fungerar som ett förenande element och referenspunkt för alla berörda aktörer, från ledande politiker till invånare och intressegrupper. Visionen kan också användas för att marknadsföra staden till resten av världen. Alla vill vi vara delaktiga av något stort och nytt – inspirera era innevånare!


Hur
Visionen ska vara en ledstjärna för hela processen; den ska vara realistisk men också ge något nytt, ha ett reellt mervärde och bryta med gamla föreställningar som inte längre är befogade. Visionen ska spegla stadens önskade framtid och, om möjligt, visualisera denna framtid. Visionen kan också användas som ett marknadsföringsverktyg som ger en klar bild av stadens strävan. En vision ska vara ambitiös men genomförbar. Visionen för en stad måste ta utgångsläget i beaktande. När man har utformat en vision som är fokuserad, specifik och lättförstådd blir det lätt att definiera SMARTa mål för den hållbara lokala transportplaneringen. Det blir också lättare att utvärdera och följa upp processen när det finns en specifik vision.

Staden kan välja att involvera olika intressenter i syfte att hämta in nya och djärva idéer och utnyttja den delaktighet som är en viktig grund för för att förändra innevånarnas beteende. Ett bra sätt att bryta mentala gränser och lära nya beteenden är att ta med olika perspektiv när man bygger upp visionen om stadens framtidsscenario. Skapa scenarier av typen "bilfri stad", "industriell stad" eller "frisk stad". Beskriv hur staden skulle se ut i varje scenario. Samla ihop en grupp för brainstorming tillsammans med alla relevanta berörda aktörer.

Checklista

• Staden har en klar vision om hur transporterna/trafiken ska utvecklas
• Visionen är förenlig med andra utvecklingsvisioner och mål som lagts fram i staden
• Visionen är utformad på ett sätt gör det möjligt att definiera konkreta mål

Göteborg har en långsiktig vision för hållbara lokala transporter. Visionen går i korthet ut på "effektiva, trygga och hållbara transporter för alla". Eftersom det i Göteborg länge har funnits ett flertal dokument som har mycket nära samband med den hållbara lokala transportplaneringen har utgångspunkten för den lokala HLTP-processen legat i behovet av samordning; helt enkelt ett sätt att få grepp om och styra innehållet i befintliga program, planer och policies. "Själva visionen är klar, men utmaningen har varit att se vilka beslut man egentligen har fattat, kontrollera om det finns målsättningar eller mål inom visionen som inte längre är giltiga, om nya mål behöver ställas upp och om det förekommer överlappningar bland målen" säger Gunilla Fransson, projektchef för mobility management projektet.

Visionen om ett hållbart lokalt transportsystem och HLTP-processen måste vara kopplade till stadens helhetsvision för framtiden. I Göteborg, som i många andra städer, är det emellertid den årliga budgeten som bestämmer hur saker och ting prioriteras på kort sikt. Planerna och policies måste vara väl utarbetade för att ge politikerna en chans att fatta goda beslut. Det är också viktigt att kommunicera aktivt med olika intressenter, såväl interna som utomstående, och göra dem delaktiga i arbetet. I Göteborg har stadsstyrelsens budget sedan några år tillbaka gjort det klart att förvaltningarna ska arbeta för en hållbar utveckling ur alla tre perspektiv: det sociala, det ekonomiska och det ekologiska.

Trafikkontoret är det ansvariga organet för den HLTP-processen i Göteborg. I praktiken har processen i högsta grad handlat om att kombinera, uppdatera och förtydliga det arbete som redan hade gjorts. "För att lyckas måste alla stadsförvaltningssektorer arbeta på flera olika områden och med flera olika planer, men med sikte på samma mål, vår vision", säger Fransson. Göteborg håller på att genomföra olika imagekampanjer om hållbara lokala transporter, t.ex. Nya resvanor och Trygg, vacker stad. De är exempel på ett lyckat tväradministrativt samarbete. "Samarbetet mellan de olika förvaltningarna och andra berörda aktörer inom och utanför transportområdet är ytterst viktigt för att vi ska kunna fullfölja vår vision", konstaterar Fransson.

Varför
För att staden ska kunna genomföra en HLTP måste det alltid finnas tillräckligt med resurser tillgängliga för planering och implementering. Kommunen bör allokera tillräckligt med resurser i den årliga budgeten och göra motsvarande utfästelser i budgetplanen för kommande år (3–5 år). De kommunala resurserna är alltid begränsade, vilket gör att olika behov alltid tävlar om de mänskliga och ekonomiska resurser som finns tillgängliga. En ständig strävan bör därför vara att hitta nya källor till mänskliga och ekonomiska resurser. Det hållbara lokala transportsystemet är en prioritet för hela staden: en av kommunens politiska prioriteter måste vara att leta efter och allokera de resurser som behövs för att planera och implementera planen.

En hållbar lokal transportplan erbjuder ett nytt, funktionellt sätt att möta utmaningarna inom trafik och transporter. Den ger möjlighet att omfördela finansiella medel och resurser som tidigare bara har gått till att investera i och uppehålla transportinfrastrukturen. Med lyckade HLTP-åtgärder sänker man de långsiktiga kostnaderna, såväl omedelbara som medelbara, inom transportsektorn. Kommuner som analyserar kostnaderna för en hållbar lokal transportplan bör ta i också ta med i beräkningarna de värden som skapas av genomförda åtgärder för hälsan, livskvaliteten och stadens attraktivitet.

Hur
Att säkra tillräckliga resurser för att planera och genomföra en hållbar lokal transportplan är en ständigt pågående process som måste genomföras i partnerskap med nyckelaktörer på området transport och mobilitet. Det krävs en öppen dialog som bygger på en analys av de vidtagna åtgärdernas kostnader och fördelar.

Användningen av kommunens och de berörda aktörernas mänskliga och ekonomiska resurser i den hållbara lokala transportplaneringen måste uppföljas för att kontrollera att de utnyttjas effektivt. Utförs de rätta uppgifterna av rätt person med de rätta kunskaperna vid rätt tidpunkt, och har personen det rätta stödet? Om